Tålamod, min vän.

Låten “Hold on” med Nano fick mig att tänka på tålamod. Och hur enormt viktigt det är. Men också hur lite det odlas och uppmuntras, i förhållande till hur viktigt det är. Det är väl förväntningar och krav på snabba resultat från omgivningen och sig själv som ställer till det, skulle jag tro. Så många bra saker som inte hände för att tålamodet inte fanns det där, Så många bra saker som hände för att tålamodet faktiskt fanns där. Det senare ser jag mycket hos atleter, en del entreprenörer, folk med kreativa yrken och alltmer hos mig själv. Det förra ser jag överallt, och väldigt mycket i yngre versioner av mig själv.

Jag kunde ha så värdelöst tålamod. Från tonåren till en bra bit upp i 20-årsåldern. Lärde jag mig inte direkt eller snabbt nog, så kunde jag ge upp så lätt. Misslyckades jag första gången, så trodde jag ofta att jag saknade talang eller förmåga… mkt pga att vissa gärna berättade hur värdelös man var. Alltid grabbar, och jag kunde själv göra så. Så himla värdelöst.

Och så skapade man berättelser och “sanningar” för sig själv. Jag kan inte det, jag kommer aldrig klara det, du har ingen talang för det. Mycket på grund av att tålamodet inte fanns där. Och naturligtvis på grund av att en del andra, destruktiva saker fanns där. Men så tänker jag tillbaka på när jag var ännu yngre. Inte gav jag upp första gången när jag skulle lära mig cykla. Jag kunde böla, det kunde blöda, men att ge upp eller känna mig misslyckad…det fanns ju inte. Inte gav jag upp efter första fotbollsträningen, eller för att jag var dålig under mina första matcher…det fanns ju bara inte. Inte slutade jag fråga kompisar om de ville leka, även om det kunde bli en del nej ibland.

De senaste åren har jag börjat ifrågasätta många av de där berättelserna. Och framförallt en bluff har jag synat. Jag hade lite svårt att fixa en del tekniska grejer, datorer och sånt, när jag gick på gymnasiet. Och vips så fick jag stämpeln “oteknisk”, och vips började jag undvika mycket av det tekniska. “Jag är värdelös på det tekniska.” Det blev en berättelse om mig själv, som satte sig ganska djupt. Men så började jag känna ett stort sug efter att bygga egna digitala produkter, för lite drygt 2 år sedan. Jag behövde alltså lära mig webbutveckla, programmera och sånt. Jag bestämde mig för att ha tålamod genom hela processen. “Det är ok att göra misstag, du behöver inte bygga något som är perfekt direkt eller till och med aldrig, ha tålamod, fokusera på att lära och att bli bättre.” Så såg, eller fortfarande ser, min inställning ut. Och den har betytt allt. Nu bygger jag egna produkter, har till och med lanserat några redan. Det hade aldrig gått utan min vän tålamod. Så ha tålamod, min vän.